Brevväxling mellan Elsa och Kaj Bonnier

Redan 1897 gjorde Elsa Beskow Sagan om den lilla lilla gumman, den första i raden av bilderböcker, som snart i ett sekel varit mest älskade i vårt land. Det dröjde emellertid länge, ända till 1930, innan hon tog steget över till Bonniers. Att Elsa Beskow var samvetsgrann, medveten konstnärinna, som ställde stora krav på reproduktion av sina bilder bestyrks av en brevväxling med Kaj Bonnier om en av hennes sista böcker, Ocke Nutta och Pillerill:

8 juni 1939
Herr Bokförläggare Kaj Bonnier
Då jag vid ett par tillfällen nämnt att jag håller på med en ny bilderbok, som jag hoppas kunna lämna i Maj, vill jag nu berätta att jag har den i det närmaste färdig. Det är bara pärmen som återstår och den sista planschen, som jag just nu arbetar på. Om en vecka kan jag nog lämna den till förlaget, och jag hoppas att Ni ska tycka om den, för den är rätt munter och trevlig, efter min och barnbarnens mening. Läs mer

Böcker om Elsa Beskow

 

Är du nyfiken och vill läsa mer om Elsa Beskow och hennes liv och böcker? Här är ett urval:

Bergman, Pär: Elsa Beskows Tomtebobarnen – en miniatyrmonografi. I: Lyrik i tid och otid. Festskrift till Gunnar Tideström. Gleerups 1971

Bergman, Pär: Studier kring Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. AB 1971
Bergstrand, Ulla: Elsa Beskow. I: De läses än. Från Louisa Alcott till Erik Zetterström. A–L. Bibliotekstjänst 1992
Bergstrand, Ulla: En bilderbokshistoria. Svenska bilderböcker 1900–1930. Bonniers Juniorförlag 1993
Beskow Natanael: Studier och minnesbilder. Om Natanael och Elsa Beskow. N&S 1954
Fransson, Birgitta: Elsa Beskow. Opsis Kalopsis 1989:6
Furuland, Lars. Ord och bilder för barn och ungdom. 1. Barnlitteraturen. 4 uppl. R&S 1990
Hammar, Stina: Elsa Beskow. En biografi. AB 1958
Hammar, Stina: Solägget. Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst. AB 2002
Högberg, Åke: Hattstugan. I: Symboler, sagor, metaforer och deras användning i terapi. W&W 1984
Sandberg, Inger: Mitt möte med boken. Om Elsa Beskows Pelles nya kläder. I: barndomens böcker. Gidlunds 1984
Serner, Gertrud: Elsa Beskow. Studiekamraten 1953
Sjögren, Margareta: Elsa Beskow och hennes värld. Bonnier Fakta 1983
Toijer-Nilsson, Ying: Från Tant Grön till mamma Grön. Kvinnoperspektiv i bilderböcker. I: I bilderbokens värld. Liber 1985
Westman, Lars: 100 år med sagotanten Elsa Beskow. Vi 1974:7

Kort om Elsa Beskow

Läs mer

1874 – Den 11 feb får Bernt och Augusta Maartman sitt andra av sex barn, Elsa.
1889 – Elsas far dör och hon flyttar med sin mamma och syskon till mostrarna på Storgatan.
1892-1895 – Elsa utbildar sig till teckningslärare på Tekniska skolan.

Biografi

Elsa Beskow (född Maartman) 1874 – 1953
”Så långt jag minns tillbaka brukade vi syskon, liksom nästan alla barn, tycka mycket om att rita. Jag var bara sex år då jag hade klart för mig, att jag helst av allt ville lära mig rita, när jag blev stor, och allra helst rita i sagoböcker. Min bror och jag brukade ofta sitta och rita tillsammans. Han ritade vikingafejder och grekiska hjältestrider, medan jag ritade barn och stugor och landskap. Hans ritningar var säkert mycket bättre än mina. Jag kommer ihåg att jag beundrade dem mycket, fast jag nog tyckte att hans hjältar hade väl korta ben.” Så berättar Elsa Beskow om sin barndom ”När jag var liten” publicerad första gången i Barnbiblioteket Saga nr 35 (texten ovan tagen ur Solägget 1986) I samma berättelse skriver Elsa Beskow om hur roligt det var att gå i skolan och få lära sig läsa, hennes favoritbok var en tjock Topeliusbok som hon släpade med sig överallt och läste högt ur för sina syskon.
Redan som liten satte hon ihop långa sagor som hon berättade för sin ett år äldre bror, ”Vanligen gick det till så, att han släpade mig med sig till en vrå, satte sig själv i vägen för mig, så att jag ej kunde rymma, och befallde: berätta nu! Och jag pladdrade på så gott jag kunde. Ibland tappade jag alldeles tråden i berättelsen och frågade honom bekymrad: ‘Vad menar jag, Hans?’ ‘Kanske menar Elsa så…’ föreslog han helt beredvilligt, och så fortgick berättelsen.”
Elsa Beskow föddes 1874 på Söder i Stockholm. Hennes familj bestod av mor och far, fyra systrar och en bror. När Elsa Beskow var 15 år dog hennes far och modern blev ensam med barnen. Familjen flyttade till moderns ogifta yngre syskon som bodde tillsammans. Mostrarna och morbrodern blev verklighetens förebilder till Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå.

Elsa med barnbarnet Annika
Under åren 1892-95 utbildade sig Elsa Beskow till teckningslärare vid Tekniska skolan, det var också då som hon började att teckna för barn. 1897 gifte hon sig med Natanael Beskow, präst och konstnär. Paret fick sex söner, vilka många gånger kom att stå modell för barnen i hennes berättelser och sagor. Deras hus och vildvuxna trädgård i Djursholm fick ge inspiration till hennes besjälade blommor och växter. Elsa Beskows stil har jämförts med sekelskifteskonstnärer som Walter Crane och Kate Greenaway, men även Ottilia Adelborg. Första gången hennes bilder, bildberättelser och verser publicerades var 1894 för barntidningen Jultomten.
En ung Elsa Beskow 
En ung Elsa Beskow
Elsa & Natanel
Elsa och Natanael Beskow
Barnboksdebuten kom 1897 med bilderboken Sagan om den lilla lilla gumman, en klassiker som de flesta barn känner till ännu idag. Elsa Beskow hade fått ramsan om den lilla gumman berättad för sig av sin mormor och i den första upplagan från 1897 slutar boken abrupt med gummans ”Schas katta!” I nästa upplaga tyckte förläggaren på Wahlström och Widstrand att boken skulle sluta med ”och katten sprang till skogs och kom aldrig mer igen” för så mindes han ramsan. Men femtio år senare, i en ny upplaga, skrev Elsa Beskow till raden ”Men kanske ändå att han kom hem till slut” då flera barn blivit ledsna över det tidigare slutet.
Elsa med sonen Stig
Beskows bilder dominerade bilderbokskonsten under närmare 50 år och säkert har många av dagens bilderbokskonstnärer påverkats av hennes konst.
1952 erhöll Elsa Beskow Nils Holgersson-plaketten för sin samlade produktion. Det finns dessutom ett pris uppkallat efter henne, Elsa Beskow-plaketten, instiftat 1958 av Sveriges allmänna biblioteksförening.