Sagovärld

Karaktäristiskt för Elsa Beskows bokkonst är det liggande formatet med färgbilder på höger sida och text och svarta siluhettbilder på vänster sida. Naturen medverkar alltid aktivt i hennes sagor där blommor, träd, berg, kottar mm får liv. I trädgårdstäppan lät hon blommor och köksväxter bjuda till fest, och hon befolkade storskogen med tomtar, troll och älvor. De vilda blommorna och djuren, naturens alla verkliga och overkliga väsen, alla var de Elsa Beskows bundsförvanter. Och så barnen förstås:

”Det är något välsignat med barnen, och det är, att de alltid möter en på halva vägen. Om man inte visste det, skulle man inte våga sig fram med det man har. De har själva sett sagomotiven titta fram här och var och därför känner de genast igen dem, hur ofullkomligt de än återgives”

– Elsa Beskow i en intervju i Vecko-Journalen, 1920

Elsa Beskows bilder är fyllda av små detaljer som sätter betraktarens fantasi i rörelse. Fantasifullheten kombineras på ett alldeles unikt sätt med en mycket noggrann skildring av de olika naturmiljöerna. Men även ur kulturhistoriskt perspektiv är Elsa Beskows bilder och berättelser intressanta. I Barnen på Solbacka berättar hon om tre barn som bor på en herrgård, där finns många detaljer både vad gäller kläder och heminredning från tiden kring sekelskiftet.

Elsa Beskows verklighetsförankrade fantasivärld lever alltjämt i barnens sinnen. Och vad gäller Putte, Den lilla lilla gumman, Tomtebobarnen, Lasse liten, Petter och Lotta är de bara några av de karaktärer hon skapat som vi minns än idag…

 
Görans Bok, 1916
EN VÅRVISA

– Ge rum, jag vill opp, sa Rabarberknopp. Så sprängde han med sin röda topp, men jorden sa stopp:
– Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!

– Ge plats, jag vill opp, sa Rabarberknopp, han svällde av styrka, han glödde av hopp.
– Pass på, jag vill opp, jag vässar min topp, jag känner hur våren gror i min kropp!

– Tittut, tittopp, nu sticker han opp, nu hälsar han glatt med sin röda topp och svaras av kvittrande fåglars tropp:
– Välkommen hitopp, välkommen, välkommen Rabarberknopp!

 
Det var en gång en liten liten gumma som hade en liten liten stuga…

Och ett litet litet bord, och en liten liten stol

Och en liten liten pall, och en liten liten stäva

Och en liten katt som sa mjau…

Och så hade hon en liten ko som sa MUUUU…

Sagan om den lilla lilla gumman, 1897
 
Puttes i blåbärsskogen, 1901
Snart kom de fram till en lummig skog och blåbärskungen så vänligt log:

– Välkommen hit in i mitt rike.

Men Putte ropade häpen så:
-Där hänger i träden äpplen blå, jag aldrig sett deras like!

 
Men kvällarna blir mörka, och månen lyser klar, han blickar ner på barnen så underlig och rar. De står och ser tillbaka med fingrarna i mun, Tills mor fått dem i sängen och vyssar dem i blund.

Där bor små fina älvor bak mossig jättesten. De kommer fram och dansar ibland i månens sken, och tomtebarnen tycker att inte någonting kan vara lika vackert som älvorna i ring.

Så lätt och späd är älvan, men tomten tung och tjock, det märktes härom afton, de skulle gunga bock. Fast älvorna var åtta och barnen bara två det inte ville lyckas att väga jämnt ändå.

Tomtebobarnen, 1910
 
Olles skidfärd, 1907
Vad det var vackert i skogen! Och vackrare blev det, ju längre in i skogen Olle kom. Olle tyckte att det var som om han kommit in i vinterkungens förtrollade slott, och därför ropade han med hög röst:

-Tack snälla Kung Vinter, för att du kommit till slut! I det samma höll han på att trilla baklänges av förvåning, ty framför honom stod en gubbe, gnistrande från topp till tå. Olle bockade sig för gubben:

-Är du Kung Vinter? frågade han.

-Neej då, sa gubben.- jag är bara farbror rimfrost jag, tycker du inte att jag gjort fint i skogen idag?

 
Älvan sprang rakt ner till ”glada grodan” som bodde vid tjärnen. Hon hette så för att hon skrattade åt allting, och hon hade en liten servering som också hette ”Glada Grodan”. Där satt en snigel och en ödla och åt sin lunch, och glada grodans vän, den ledsna grodan, som just satt och väntade på att bli serverad, när älvan kom springande.

-Ska det vara färsk löjrom eller hackad nate, lilla älva? sa glada grodan vänligt. Eller vill du kanske hellre ha grodbladsfrön?

-Nej tack, jag är alldeles stoppmätt, för jag åt ett helt harsyreblad i morse, sa älvan. Men jag har en stor, stor nyhet att berätta. Kan ni tänka er! Solen har värpt ett ägg som ramlat ner mitt i skogen!

Solägget, 1932
 
Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin, 1918
Det var en gång en liten stad, och i den staden fanns en liten gata, och vid den gatan låg ett litet gult hus, och i det huset bodde tre systrar: Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. I verkligheten hette de nog något annat, men alla barnen i staden kallade dem så, för Tant Grön hade alltid grön klänning, och Tant Brun hade alltid brun klänning, och Tant Gredelin hade alltid gredelin klänning och det var lika säkert, som att maskrosor är gula och blåklockor blå.
Annonser